My best friend's brother [PRS]

Privat rollspel mellan Honeybun och Jackies


Namn: Sander Jensen
Ålder: 21
Personlighet: … självsäker, ambitiös och charmig. Vissa kan feltolka hans självförtroende för oförskämdhet, men så är inte fallet – Sander visar bara inte sina känsliga sidor för vem som helst. Han omger sig gärna med andra människor och blir lätt rastlös av för mycket ensamtid.
Familj: Mamma (Viveca), pappa (Herman) och lillebror (Lucas). Han är familjens ögonsten och den som förväntas uppfylla föräldrarnas grusade drömmar.
Övrigt: Flyttade hemifrån i samma veva som han började studera på universitetet och bor numera i en tvåa mitt i stan tillsammans med sin flickvän Alicia. På senaste tiden har han dock börjat ifrågasätta sina känslor för henne, och sin egentliga läggning – något han länge försökt förneka. Delvis på grund av potentiella fördomar (särskilt inom familjen), men också för att han börjat få upp ögonen för broderns bästa vän.


Namn: Lucas Jensen
Ålder: 18 år
Personlighet: Lucas ses nästan alltid med ett leende på läpparna och har lätt till skratt. Han har dock ett ganska kort temperament och om någon behandlar honom illa kan han blir riktigt arg.
Familj: Mamma (Viveca), pappa (Herman) och storebror (Sander). Till skillnad från sin bror bor Lucas fortfarande hemma hos deras föräldrar, men längtar efter att skaffa något eget.
Övrigt: Han tillbringar helst sina lediga dagar tillsammans med de närmaste vännerna eller med sin äldre bror som han i hemlighet avundas och ser upp till.

[utkast 1, inte helt klar]

Mall 1
Namn: Antoine (ann-t-wh-on) Willems 
Ålder: 18 år
Personlighet: Antoine är mer av en introvert snarare än en extrovert, men tillsammans med sina vänner har han lättare att släppa loss. Hans humör går från den ena sekunden till den andra, och han är därmed väldigt lätt att läsa av eftersom han inte kan dölja sina känslor. Oftast tänker han igenom saker innan han gör någonting, men han har också en tendens att övertänka allt för mycket.
Familj: Han pendlar mellan att bo hos sina föräldrar som är skilda sen några år tillbaka. Hans mamma har flyttat ihop med en ny man, vilket gett Antoine 3 halvsyskon (Fiona, Adam och Hannah). På grund av detta har han glidit ifrån sin mamma. Han har aldrig haft en särskilt bra relation till sin pappa, framförallt på grund av deras olika karaktärer.
Övrigt:



Mall 2
Namn: Tristan Woxström
Ålder: 18
Personlighet: Kan beskrivas som lekfull och ganska charmig. Han är ofta den som hörs mest. Tidsoptimist. Pratar innan han tänker.
Familj: Mamma, pappa, syster Natasha.
Övrigt:

Lucas trampade otåligt på stället och drog den alldeles för tunna jackan tätare intill kroppen. Han tittade på mobilen för fyrtiofjärde gången och gav ifrån sig en ljudlig suck. Det hade redan gått över en kvart sen utestället stängde och Sander hade fortfarande inte dykt upp. Efter ytterligare tio minuter letade han fram broderns nummer och ringde honom, men kom direkt till telefonsvararen.
”Sander, det är svinkallt ute. Vi fryser ihjäl. Är du påväg?”. Lite för klämkäckt avslutade han samtalet i ett försök att dölja sin irritation över att han inte dykt upp som utlovat, och såg därefter upp mot Antoine och Tristan igen.
”Nästa gång tar vi en taxi..”, sa han och hörde på längre håll hur någon i närheten drog ett dålig skämt och hur sällskapet skrattade tillgjort. Trots det kyliga vädret var det fortfarande många som hängde kvar utanför baren – förmodligen i hopp om att hitta en bra efterfest.

Antoine hoppade på stället för att försöka hålla värmen ute i kylan. Besviket hade han börjat inse att sommaren helt enkelt var över, och det för ganska länge sedan nu.
"Om vi hade börjat gå hade vi hunnit halvägs," hörde han Tristan klaga. "Och jag är inte otacksam, jag bara konstaterar!" Fortsatte han med en hand på hjärtat, vilket fick Anotine att rulla med ögonen.
"Det är bara du börjar gå, vi väntar här," sa Antoine och gav honom en lätt knuff i sidan. Han spanade ut på vägen i hopp om att få syn på en bil som möjligtvis kunde tillhöra Lucas bror.

Just när Lucas var på väg att tappa tålamodet kunde han se den välbekanta bilen rulla in på gatan och stanna vid vägkanten intill dem. Översköljd av lättnad skyndade han fram och drog upp dörren till passagerarsätet, bara för att möta Sanders leende ansikte.
”Jäklar, dina läppar är alldeles blå..”.
”Och vems fel är det?”, snäste Lucas tillbaka och gestikulerade till Antoine och Tristan att hoppa in i där bak innan han själv satte sig bredvid brodern och grimaserade lätt när han kände den starka doften av Alicias signaturparfym.
”Ledsen, killar. Mobilen dog och jag behövde skjutsa flickvännen till hennes föräldrar. Hon har någon familjegrej imorgon bitti”. Sander såg bak på de två vännerna genom backspegeln och blicken fastnade snart vid en av dem - han. Och bara att han var där var tillräckligt för att få Sanders puls att slå hårdare. Han drog undan blicken och fokuserade istället på vägen framför dem, blinkade ut och körde iväg.

Antoine drog en suck av lättnad när han såg bilen tillhörande Sander rulla in framför dom. Han skyndade sig in i bilen efter Tristan, tacksam över att få komma in i värmen. Då bilen började rulla sökte sig hans blick framåt och fastnade på Sander igen. Han märkte inte ens själv hur han direkt började bita dig nervöst i underläppen. En konstig känsla dök alltid upp inom honom så fort Sander var närvarande, och Antoine hade aldrig fattat varför det var så.

"Fan min mobil är också död ju, hur mycket är klockan egentligen?" Sade Tristan med sin hesa röst, samtidigt som han frenetiskt tryckte på startknappen på mobilen i hopp om att den skulle hoppa igång.

Sander släppte blicken från vägen för att se ner på den digitala klockan som lyste på displayen framför honom. Den som Alicia medvetet flyttat tillbaka fem minuter för att alltid vara säker på att komma i tid.
”Strax över halv tre”, svarade han på Tristans fråga och i nästa sekund hördes ett hög och besvärat stön från Lucas håll.
”Fan, jag har glömt nycklarna hemma.”, utbrast han slog handen på instrumentbrädan, vilket fick en gammal parkeringslapp att falla av och landa mellan sätena. ”Kan jag sova hos dig inatt? Jag orkar inte försöka väcka mamma och pappa”.
”Visst, bara du skickar ett sms till dem och berättar var du är”, svarade Sander och kunde inte låta bli att le över broderns temperament. Han vände därefter blicken mot baksätet igen och tyckte sig då se Antoine bita sig i underläppen. Det var inte första gången han såg det hända, och det var något som fick hans tankar att rusa i huvudet. En bil som körde förbi långt över fartgränsen fick honom dock att landa i verkligheten. Han fokuserade på vägen igen och fortsatte framåt.
”Ni är välkomna att hänga på. Vi har en väldigt skön soffa och det ska nog finnas en extra madrass någonstans”.

Tristan grimarserade då Sander läste upp tiden. Det var bara att hoppas och be till varenda gud att han inte missat några sms eller samtal från sin mamma.
"Jag borde nog dra hem," svarade han vid Sanders erbjudande.

Antoine såg ut genom fönstret. Han funderade tyst några sekunder. Han kraschade ofta hemma hos Lucas, så han antog att det inte skulle spela någon roll om det var hemma hos Sander den här gången. Tanken på att få komma över till Sanders lägenhet fick det dock att pirra i magen på honom, en känsla som förvirrade honom.
"Jag hänger gärna på," svarade han och kastade en blick fram på de två bröderna.

”Då var det bestämt”, sa Sander muntert samtidigt som han styrde bilen i riktning mot deras första stopp. Vid det här laget hittade han hem till Lucas vänner, och inom en kvart rullade de in på rätt gata och stannade utanför Tristans hus.
”Du kan skyllda på mig om de klagar på att du är sen..”. Han vände sig bakåt och log sitt charmiga leende mot Tristan – det där leendet som Lucas visste var det enda som behövdes där hemma för att Sander skulle få deras föräldrar att mjukna. En förmåga som han själv aldrig besuttit.

Tristan öppnade bildörren.
"Det kan du ge dig på att jag kommer göra," sa han med ett flin innan han hoppade ut ur bilen. "Tack för skjutsen!"
Bildörren åkte igen och Tristan försvann in i det mörka huset.

Antoine glömde att hälsa hejdå till Tristan, han var för upptagen med att kolla på Sander. Han var så lik Lucas på många sätt, men det var också något speciellt med honom. Något Antoine lagt märke till från första gången han träffat honom, vilket nu var ett bra tag sedan.