HP roll prs mellan Nepflite och lillamymin

Här har vi tråden.

Namn: Gillian “Jila” Machado
Ålder: 16
Elevhem: Gryffindor
Utseende: Mörka ögon och mörk hår, oftast i två flätor. Medellång, tunn kroppsform. Städat utseende. Välklädd och proper. Sällan smink.
Personlighet: Osäker och blyg. Tvivlar mycket. Svårt att ta egna beslut, gör ofta som hon blir tillsagd. Introvert. Håller sig mycket för sig själv, även om hon har vänner. Försöker alltid att vara perfekt och göra rätt.
Bakgrund: Renblodig trollkarlsfamilj med de flesta medlemmar i Ravenclaw eller Slytherin. Äldre syskon med jobb på trolldomsministeriet.
Egenskaper: Duktig på Talmagi, Forntida Runor och Förvandlingskonst. Dålig på trolldryckskonst, försvar mot svartkonster och örtlära.

Namn: Severus Snape, men kallas professor Snape av elever och Severus av rektorn.
Ålder: 29 (Tror att han var 29 året innan Harry började, är inte säker)
Elevhem: Som elev så gick han i Slyherin och han är nu elevhemsföreståndare i Slytherin.
Utseende: Svart axellångt hår, svarta iskalla ögon, krockig näsa och blek hy och smal och kanske 1,70 lång.
Personlighet: Kall och kan bli väldigt otrevlig och tycker många är väldigt inkompetenta.
Undervisar i: Trolldryck.
Bakgrund: Halvblods trollkarl, pappa som mugglare och mamma som häxa, Har ett förflutet som dödsätare och har det mörka märket på underarmen var kär i Lily och är det än.

Hon lutade sig mot väggen och kramade böckerna hon bar i famnen ännu hårdare. Lektionen i försvar mot svartkonster hade varit det mest pinsamma hittills. Varför kunde hon inte? Det borde inte vara så svårt. Även om det nog egentligen inte var sant så kändes det som om hon var den enda i klassen som fortfarande inte lyckats frammana en magisk sköld, vilket var en trollformel de hade övat på de senaste säkert 10 lektionerna. Lektionen hon nyss lämnat hade varit kapitalt misslyckande. Istället för att frammana en sköld mot den förhäxning som läraren hade skickat mot henne hade Jila frammanat en kanin. Benlåsningsförhäxningen hade träffat henne rätt i magen och hon hade fallit ner på golvet, varpå kaniken hoppat upp och bitit henne i kinden. Ett illrött märke blomstrade nu precis under vänstra kindbenet.
På andra sidan korridoren kunde hon se sina egna ögon titta tillbaka i den spegelbild som fönstret skapade. En slinga av håret hade lossat från de styva flätorna. Den hängde ner över ena ögat och slutade precis ovanför hakan. Hon hatade det. Hatade att känna sig så misslyckad. Att hon inte kunde. Att hon inte kunde när andra tittade på . Hatade den där lösa hårslingan.

Out of game: Gillian befinner sig i en korridor på Hogwarts, utanför klassrummet för Försvar mot svartkonster.

Severus hade precis avslutat en lektion med de värdelösa första års eleverna som inte klarade av den enklaste av drycker.
Läste de aldrig någon bok innan de kom till skolan.
På hans tid som elev hade ha i stort skett varit på en sjunde års elevs nivå om inte bättre.
Men han suckade och gick ut från klassrummet eftersom han inte hade någon mer lektion före lunch och gick upp några våningen och svängde in i en slumpmässig korridor.
'

Tårarna var inte långt borta, men Jila gjorde sitt yttersta för att tränga bort dem. För varje minut hon stod kvar på stället blev korridoren tommare, och det var skönt. Egentligen ville hon springa sin väg och gömma sig någonstans, men hon visste varken var vad hon skulle göra där och om hon gjorde det skulle hon bara befästa sin egen dråplighet. Hon var inte fem år längre, inte ens elva. Ursäkterna hade inte längre någon grund. Det hjälpte inte att försöka intala sig att det faktiskt fanns grejer hon var bra på. Klassens vassaste på talsamband och avkodning av runinskrifter. Men det var inga egenskaper man blev särskilt högaktad av på Hogwarts. Vad som spelade roll var magi.

En kille ur årskursen över passerade förbi och Jila slog ner blicken i golvet. Keith. Medlem ur en högaktad renblodig familj, yngre bror till en vän till hennes egen bror - och precis den typen av person hon borde hålla i sin vänskapskrets. Men han var ljusår bort från henne, skulle aldrig få för sig att beblanda sig med en Gryffindorelev, än mindre en som inte ens kunde försvara sig mot en benlåsningförhäxning. Med all sannolikhet skulle hela skolan veta om hennes misslyckande redan vid middagen ikväll. Skvaller på Hogwarts var som djävulsfyr: spred sig snabbt och var omöjligt att komma undan.

Snape stannade till när elever närmade sig och insåg att han hade hamnat i korridoren där klassrummet för försvar mot svartkonster höll till.
Han fortsatte framåt och fäste blickarna på tavlorna som hängde på väggen.
Han fnös och fortsatte rakt fram.