Tippy & Medi

Tippy

Han började få ont i röven där han satt i passagerarsätet bredvid sin kompanjon. Försiktigt sneglade han på honom och tänkte på något när han fingrade på en liten medisinsk burk.
"Vi måste stanna snart. Hon kan vakna vilken minut som helst. Visst hon kommer vara svin groggy men det är bäst att bruden är tyst."
Vincent Lockhheart såg över axeln där en ung kvinna låg och såg ut att sova. Det röda håret låg över hennes ena axel och en jacka var placerad var hennes kropp för att hindra folk att se att hennes armar bar ihoptejpade. Sakta sträckte han sig för att ta upp en liten väska och plockade fram en spruta och gjorde i ordning för injektion.
"Vi har hela bakluckan full med mat så stanna inte på en rastplats med kameror för då blir boss arg."

Carlos tände en cigg och la den i mungipan. Han vevade ned fönsterrutan. Det var mörkt ute, skuggorna dansade efter bilen i den kyliga januarinatten. Kidnappningen hade gått över förväntan och inte en bil syntes på gatan det var knäpptyst förutom en uggla som ivrigt flaxade av förvåning när vår bil passerade på de slingriga grusvägarna. Det var hans första riktiga uppdrag han hade fått av bossen, och han försökte gömma hur exalterad han var över hur bra det hade gått hittills. Han vaknade ur sina egna tankar när Vincent talade med honom. "Det har gått flera timmar sedan vi såg en bil vad fan. Vi kan väl lika gärna stanna här eller?" suckade han och tog ett nytt bloss av ciggen. Röken skingrade sig och blåste Vincent nästan retfullt i ansiktet.

Vincent hade sprutan i handen och han flinade.
"Det jag menar är att inte stana vid en mack. Kameror du vet." han nickade.
"Sedan har boss fixat huset och mat kommer att finnas i veckor. Sedan har det instalerats spel så vi kommer ha det trevligt." Han tog upp sitt paket med cigg och tog en.
"Så hur ska vi göra? Hon är inte så störig när hon sover.."

Flickan mumlade i sömnen. Hon hade börjat vakna nu. Carlos nickade åt Nick. De hade kartlagt hennes liv i veckor för att förbereda inför kidnappningen. Antalet gånger han hade sett henne gå ut från sin port, äta avokadotoast och lagt upp på sociala medier äcklade honom. Han kom återigen på sig själv att försvinna in i sina tankar och tog ett nytt bloss och nickade åt Vincent. Han körde av vägen efter någon minut när han fick syn på en rastplats med ett par nedklottrade bord och bänkar och en allmän toalett som säkert luktade piss. "Jag stannar i bilen och håller koll. Fixa du."

Han såg i backspegeln på hur hon rörde sig och han började få kallsvettningar.
När bilen stannade så öppnade han snabbt dörren och klev ut. Han drog snabbt av hatten från nålen. Snabbt böjde han sig över henne och tryckte in nålen i hennes överarm efter att flyttat jackan. sakta pressade han på kolven och sömnmedlet från cylindern försvann. Han drog bort sprutan och satte tillbaka korken och vände sig om.
"Fan jag måste pissa Carlos." Han såg på honom.
"Vänta en stund." Han gick mot buskarna och började fixa med skärpet för att sucka. De hade rest så långt.

Carlos hamnade återigen på sina egna tankar, precis som han brukade göra när situationen inte krävde det. Ugglan verkade inte vela hålla tyst utan lät ihärdigt, men annars var det bara ljudet av hans andetag och Vincent fipplande i bakluckan. Han kisade ut mot skogen när han tyckte sig se en lampa tändas i en stuga några hundra meter bort. Fan, fan, fan. Det här får fan inte sabbas. Inte såhär tidigt.

"Du... Vincent.. kod gul.." väste han så tyst han kunde, men samtidigt så högt så att han förmodligen kunde höra. Flickans sömnmedel hade ännu inte verkat ordentligt.

Vincent såg mot bilen och skakade på huvudet.
"Nepp det verkar. Hon kan inte vakna av det." Han suckade.
"Oroa dig inte." Han kom fram till bilen igen och satte sig.
"Kör bara. Jag vill gärna komma fram ikväll och inte mitt i natten." Han stängde dörren och såg mot Carlos.
"Så hur dick du det här uppdraget?

Carlos rullade på ögonen i en skämtsam blick och suckade.
"Det var någon i huset där som såg.. om hon hörde flickan kan hon ha ringt snuten. Är du dum eller? Vi är framme snart pissa kan du göra sen" viskar han irriterat över Vincents nonchalans över situationen och slår till honom lätt över huvudet. Han skakar på huvudet, som för att skaka bort hans irritation och bestämmer sig för att byta samtalsämne.
"Jag har gjort mindre jobb åt Greg ett tag. Jag drog in en fin vinst vid kokainhärvan, du vet? Brände upp alla pengar på en nice klocka och bilen. Han litar på mig nu." Han klappar ömt bilen när han säger det, en pärlvit bentley som blivit hans nya stolthet.

"Det finns inga hus här? Jag trodde stugan låg så avskiljt att det inte fanns hus på mils avstånd." Han suckade och drog på sig bältet.
"Jasså? " han skrattade. "Men då måste boss vara glad iallfall."

"Huset där." Han pekade mot skogen, där en liten stuga skymtas gömd av de höga granarna. Lampan är tänd och en liten gumma med morbid blick tittar ut. Hennes ögon är spända på bentleyn. "Jag såg inte huset när jag stanna. Men vi måste dra. Nu." Han försöker inte verka suspekt, utan ler mot gumman och fortsätter åka. "Man kan säga att han var imponerad, ja. Durå?"