Vrale PRS Emma07 och Vidomina

Vidomina

Min mall:
Namn: Rowan Bertherlam
Ålder: 20
Ras: Drakryttare. Använder sig av alteration och förstörelse.
Utseende: Lång och muskulös, gyllene ögon.



Namn: Sienna
Ålder: 19
Krafter: Illusionist, helande
Utseende: Något längre hår än på bilden.



Namn: Adriana Bertherlam
Ålder: ca 25 (?)
Krafter: Lärt sig naturkrafter i Acria
Utseende:


https://images-wixmp-ed30a86b8c4ca887773594c2.wixmp.com/f/183f7c70-91e6-40bc-aafa-a39f4cd4ecf9/dek46pu-0018030f-e235-4c5d-8107-a2745b1b67d0.jpg/v1/fill/w_1280,h_1855,q_75,strp/princess_by_vallkyrart_dek46pu-fullview.jpg?token=eyJ0eXAiOiJKV1QiLCJhbGciOiJIUzI1NiJ9.eyJzdWIiOiJ1cm46YXBwOjdlMGQxODg5ODIyNjQzNzNhNWYwZDQxNWVhMGQyNmUwIiwiaXNzIjoidXJuOmFwcDo3ZTBkMTg4OTgyMjY0MzczYTVmMGQ0MTVlYTBkMjZlMCIsIm9iaiI6W1t7ImhlaWdodCI6Ijw9MTg1NSIsInBhdGgiOiJcL2ZcLzE4M2Y3YzcwLTkxZTYtNDBiYy1hYWZhLWEzOWY0Y2Q0ZWNmOVwvZGVrNDZwdS0wMDE4MDMwZi1lMjM1LTRjNWQtODEwNy1hMjc0NWIxYjY3ZDAuanBnIiwid2lkdGgiOiI8PTEyODAifV1dLCJhdWQiOlsidXJuOnNlcnZpY2U6aW1hZ2Uub3BlcmF0aW9ucyJdfQ.JajT7L4BIy20T6lfabFwUzaytqmvekd_lr232U5czq8
Namn: Jeanne
Ålder: 17
Ras: Människa
Bakgrund: Rowan och Thessas dotter och prinsessa i Vrale. Utåt sett är hon en ganska försiktig ung dam som vet hur hon ska bete sig, men är inte heller svårövertalad ut på äventyr - också hon blev i sina unga år tilldelad en drake, som hon mer än gärna ger sig iväg med. I lagom mängd. Visst gillar hon det, men hon har också funnit charmen i hemmets lugn och trygghet. Hon är kanske något mer lik sin mor, men har ärvt lite magiska förmågor av de båda föräldrarna - något hon jobbar för att lära sig mer och mer om. Är redan förlovad.


https://i.pinimg.com/originals/6a/2c/62/6a2c6228b9f48aaad43fee12b6199eef.jpg
Namn: Edric
Ålder:17
Ras: Människa
Bakgrund: Sienna och Erlands son, och på många vis sin far upp i dagen. Han har sedan barnsben alltid sett upp väldigt mycket till sin far och velat gå i hans fotspår, och med åren ändå lyckats relativt väl - han har tagit sig högre upp inom armén med åren, och hoppas på att någon gång kunna arbeta sig upp till sin fars nivå. Han är en äventyrsälskande ung karl, en drömmare på många vis.

https://i.pinimg.com/736x/18/7f/c5/187fc5ff58821c0a6eda6083dc79e452.jpg
(förutom alv-öronen då)
Namn: Giselle
Ålder: 18
Ras: Människa
Bakgrund: Sienna och Erlands dotter, tvilling till Sunniva. Giselle har alltid varit något av en pojkflicka. Även om hon inte satsat på en karriär inom armén på samma vis som hennes bror, så ville hon alltid som liten följa med sin far och lära sig slåss. Vilket hon också fått lära sig, på senare år har hennes mer pojkiga sida dock lugnat sig lite även om hon hellre jobbar fysiskt än psykiskt. Något som senare lett in henne på sitt arbete som jägare.


https://i.pinimg.com/736x/0b/54/e3/0b54e3bed9597aedf8e25735ae578320.jpg
Namn: Gwendolyn/Gwen Navarre
Ålder: 18
Ras: Människa
Bakgrund: Gwen är den yngsta dottern till Oriagates nya härskare, en far som aldrig varit särskilt närvarande i hennes liv. Hon har tre äldre bröder, vilka fått det största fokuset i den något maktgalne faderns liv. Ett liv hon länge vantrivts mer och mer i.

Min mall:
Namn: Thessa Daemonne
Ålder: 19
Ras: Magiker, necromancer
Utseende: Blek, långt svart rakt hår som räcker henne ner över ryggen. Hon är slank och lång.
Eftersom Thessa är så blek, klär hon sig i färggranna klänningar för att på så sätt utstråla mera liv. Rött, grönt, lila och blått är de färger hon växlar mellan.
(Artist: Wesley Souza)
Bakgrund: Släktnamnet ryktas ha koppling till magiker med kraften att göra de döda levande igen. Därför kallas även Thessa, och hennes pappa, kung Clavius också för de odöda.
Thessa är först en adelsdam, men efter hennes pappa tagit makten som kung över riket Vrale, har hon tagit på sig rollen som prinsessa.
Och efter hennes giftermål med Rowan är hon nu drottning av Vrale.

Namn: Erland
Ålder: 20
Ras: Människa
Utseende:

Namn: Philip
Ålder: 27
Ras: Människa
Utseende:

Det här skulle bli en viktig dag för Rowan, han ville inte riktigt tro själv att det hade flutit på så här bra. Att han nu skulle bli prinsessans personliga vakt. När han knappt ens ett år tidigare hade börjat i slottsvakten hade han trott att det skulle ta betydligt längre tid än såhär att klättra uppåt. Men å andra sidan så var han skicklig, han hade efter flykten ifrån huvudstaden åkt runt i flera år med legosoldater vilket hade varit ett tufft men extremt lärorikt liv för en ung pojke. Det hade minst sagt varit med kluvna känslor han klivit in i slottet den där första dagen. Att vara tillbaka för första gången på så många år väckte så många undertryckta känslor, och han hatade att behöva jobba under Clavius. Men han försökte rikta den ilskan åt att göra nytta istället. Allting var ju trots allt för att han skulle lyckas komma åt den där mördaren, och med tanke på att han kallade sig kung skulle det behövas enormt mycket planering. Han ville hinna lära sig så mycket det bara gick om mannen, hans vanor, vakterna, allt. Att han då i princip serverade honom ständig översyn över hans dotter var ju rent komiskt, tänk ifall han vetat om vem Rowan egentligen var. Han gav ju sin största fiende ett övertag. Inte för att han klagade direkt. Sen verkade prinsessan ärligt talat också som en trevlig individ, så han skulle inte ha något emot att umgås med henne.
Han ökade takten på stegen något mer där han gick ifrån vakternas kvarter och upp emot den flygel där den så kallade kungen både hade sitt kontor men också där de hade sina sängkammare.

"Det är för ditt bästa. Jag är inte bara din far, utan jag är din kung och du ska lyda!", sa Clavius med en höjd röst mot Thessa.
De hade lämnat deras hem och begett sig långt därifrån för att hennes pappa suktade efter makten och även dragit med sig Thessa. Detta var för henne en stor sorg. Hela hennes liv kändes som att det vänts upp och ner på. Hon skulle formas till något som hon inte var. Prinsessa. Som en sko som var alldeles för liten i storleken. Det smärtade. Och saknaden efter vännerna, det bekanta; huset, vägarna, staden, gårdarna var påtaglig.
Hit hade de kommit för att hennes pappa Clavius sett sin chans. Att ta makten. Varför visste inte Thessa och helt ärligt så var hon inte säker på hur det hela hade gått till. Det hade gått fort. Alldeles för fort.
De stod i kung Clavius sängkammare, vilket inte alls kändes som hans, i Thessas ögon. De kändes påträngande. Clavius hade precis berättat för Thessa om hennes nya vakt.
Thessa var van vakter, de hade även haft sådana i hennes tidigare hemstad, men det här var nytt. Hon kände de inte alls. Hon tyckte att de kollade på henne, dömde henne. För hur hon såg ut? För att hon kunde magi? Ryktena, som aldrig riktigt blivit bekräftade om hennes familj.. Thessa gillade det inte.
Men Clavius var stenhård. Hon visste att det inte var något utrymme för diskussion. Därför nickade hon och sänkte blicken.
"Gå till ditt rum. Han kommer dit.", sa Clavius och suckade. Thessa gjorde som hon blivit tillsagd och försvann därifrån till rummet mittemot i samma korridor.
Den gamle mannen sjönk ner på sin stol och begravde ansiktet i sin handflata. Han gillade inte att höja rösten sådär åt Thessa. Men han intalade sig att det för var hennes bästa.

Rowan var ärligt talat något nervös, för det här betydde ju att han kom närmare kungen med all dem risker som det medförde. Men han måste faktiskt säga att hans inte trott det skulle gå riktigt såhär bra. Han hade från början varit mest orolig över att bli igenkänd då han visste att han var lik sin far, men detta hade han klarat sig ifrån. Men han visste att han skulle bli igenkänd i samma sekund som han visade sina riktiga ögon, så dess gyllene färg dolde han istället med en grönaktig, mer neutral färg. Förhoppningsvis stack han inte ut alltför mycket ur mängden.
Dessutom visste han inte hur prinsessan var. Såklart hade han ju sett till henne och sådant, men hade aldrig talat med henne tidigare. Men han hoppades iallafall att det skulle vara till hans fördel att han var i hennes ålder, det borde väl vara att föredra framför en 50-åring till vakt? Han ville åtminstone tro det. Minsta lilla gunst hos dem försökte han se till hans fördel, mindre risk att bli misstänkt för något. Då han närmade sig prinsessans kammare slog han ner på takten igen, rättade till svärdsskidan. En av dem största fördelarna med det här jobbet var att han hade ynnesten att få gå runt beväpnad i slottet, något som kunde komma väl till användning om han mot förmodan skulle bli avslöjad. Han skulle känna sig alltför naken utan.
Han höjde handen för att knacka på dörren, väntade ut ett svar innan han klev in. All hans tidigare etikett-träning hade åtminstone kommit väl till pass här, även om han inte behövt använda det på en del år.

Thessa hade sjunkit ner vid spegelbyrån för att vila blicken på sin spegelbild. Det kändes hopplöst. Hon kände sig övergiven och ensam. Sorgen kröp sig inpå och hon gömde ansiktet i sina händer. Varför skulle detta hända henne? Varför skulle hennes pappa låta sitt ego gå ut över henne? Tanken smärtade och hon knuffade bort den. När hon mötte sin spegelbild igen såg hon hur bilderna från hennes tidigare liv speglade sig där med henne. De välbekanta ansiktena från hennes vänner. Staden. Hennes hem. Träden, marken.. Gråten var påtaglig, men i samma stund som Thess låtit sig omfamnas av sorgen och brista i gråt knackade det på dörren. Hon hejdade sig i en rörelse och lyssnade. Stilla. Hade hon hört rätt? Hon såg mot dörren i spegelbilden för att sedan vända sig om och se direkt med sin egen blick.
"Ja?", sa hon och harklade sig därefter då hon hörde att rösten inte burit hela vägen. "Kom in." Så kom hon ihåg hennes pappas order. Nej, hennes kunglighets order- vakten. I samma ögonblick plockade hon upp närmsta näsduk från byrån och torkade bort gråten. Det var inte såhär hon ville visa sig för vakten. Inte som första intryck. Thessa visste sina bästa sidor, och det här var inte en av de.
Lite rakryggat sträckte hon på sig och lät händerna vila i knät. Beredd att ta emot vakten. Hon harklade sig igen för att försäkra sig om att rösten skulle bära hela vägen.

Rowan drog ett djupt andetag innan han öppnade dörren och klev in. Det kändes nästan som om han klev in i lejonkulan, även om han inte förstod exakt varför han kände så. Trots allt så borde ju inte hennes far vara här nu. Det borde ju inte vara värre än något av hans andra uppdrag.
”Ers höghet.” Hälsade han med ett lättare bugning då han klivit in i rummet, lät blicken glida över dess inredning. Det var egentligen inte mycket som hade ändrats sedan hans tid på slottet, det mesta såg egentligen likadant ut vilket nästan gjorde det svårare att gå runt där och låtsas som ingenting. Till sist landade hans blick på prinsessan. Nu var det ju inte första gången han såg henne, men han brukade väl inte alltid ta sig tiden att riktigt se på henne. Hon var slående vacker med det där långa håret ramandes in ansiktet.
”Jag heter Rowan.” Presenterade han sig sedan med ett lätt leende emot henne, än så länge verkade ju allt flyta på bra iallafall. Han var egentligen inte bekymrad för sin egen trivsel, det trodde han inte var några problem men däremot hur bra hon skulle tycka om honom.
”Är allt bra med dig?” Fortsatte han, främst av ren artighet och inbjudan till samtal men kanske också av nån magkänsla han fick.

"Är du.. är du min vakt?", frågade hon osäkert. Thessa hade inte varit beredd på att det skulle vara någon i hennes egen ålder. Faktiskt när hon tänkte på det, så var hon säker på att hon aldrig sett någon så ung vakt i hennes närhet. De flesta, mänskliga vakterna, var kring 50 år.
Hon funderade. Var han lika gammal som henne kanske? Hon iakttog honom ett ögonblick. Det var någonting med hans blick som fick henne att bli mer nyfiken på honom. Kanske var det en känsla av hennes egen magi som speglade sig hos honom, men Thessa var mer säker på att det faktiskt handlade om honom. Vakten, Rowan, var stilig, han utstrålade någon slags säkerhet och självförtroende. Thessa var säker på att det inte berodde på bara hans tjänst som vakt. Trots hans unga ålder så hade han varit med om något. Men det såklart, det var inte Thessa säker på.
Hon totalt ignorerade hans fråga när hennes egna känslor kom ikapp henne. "Vem är du? Det känns som.. som om jag sett dig förut?" Hon höjde handen genast över munnen och placerade fingrarna över läpparna som för att dölja frågan hon ställt. "Jag menar.. du ser så bekant ut bara.", tillade hon då och vågade le ett litet leende åt hans håll.

Han tycktes förvåna henne, och han fick väl hoppas att det var för att han var yngre än dem flesta. För han visste inte riktigt vad annars det skulle vara, men i vilket fall som helst tycktes hon väldigt förvånad.
”Det stämmer bra det.” Log han vänligt tillbaka åt henens fråga. Han hade väl inte haft alltför höga förhoppningar på hur han skulle trivas med jobbet, utan mest sett det som en möjlighet att hålla sina fiender nära, men nu insåg han att han nog skulle kunna trivas bra i hennes sällskap. Hon verkade inte som en typiskt hispig överklass dam utan mer jordnära. Visserligen baserade han detta på tre meningar ifrån henne, men första intrycket var väl ändå ibland det viktigaste? Om han skulle vara ärlig så tyckte han rentav att det var gulligt hur nyfiken hon blev på vem han var, även om det såklart oroade han lite lätt.
”Jag har jobbat som vakt i ett år nu, så du kan säkert ha sett mig ränna runt här nån gång.” Sade han, det var ju en ganska rimlig förklaring. Sen skulle han tro att det var för att hon kanske sett något porträtt på hans far - de fanns några sådana i slottet - och såg någon likhet där.

Thessa reste sig och torkade med näsduken försiktigt under sina ögon för att försäkra sig om att hon inte hade lämnat något spår kvar av gråten. Helatiden med blicken på Rowan. Det gick några sekunder och hon iakttog honom. Det var hur han talade med henne. Det liksom stämde inte överens med hur hon tidigare blivit behandlad av andra vakter. Vakterna från deras tidigare hem, de flera år äldre än henne själv, verkade inte alls lika tillmötesgående som Rowan. Givetvis gjorde de sin plikt och lydde hennes order och hennes pappas, men de visade aldrig något riktigt intresse. Som om de faktiskt såg henne. Det kändes som om Rowan gjorde det. Det var en ny känsla. Och det kändes bra.
Lika nyfiket gick hon fram några steg mot honom för att stanna en bit ifrån. Hon iakttog honom igen. Ville fråga honom om det verkligen stämde- hade de inte träffats tidigare? Men såklart, det var väl som han sa- hon hade väl sett honom under hans träning som vakt.
"Okej.", sa hon då, som om hon godkände honom som vakt. Fastän det inte varit hennes beslut. "Men om du ska vara min vakt.. min egen vakt.. så vill jag lära känna dig.", sa hon och kramade sina händer. En dålig vana när hon kände sig lite osäker. "Jag vill veta att jag kan lita på dig.", sa hon och svalde i försök att samla sig. "Kan du berätta något om dig själv?"
Hon drog lite på läpparna i ett litet leende. Han var ju stilig. Det såg hon tydligt nu, när hon stod på närmare håll. Det kunde hon inte neka, men det skulle han såklart inte veta att hon tänkte.