Hush hush [PRS Emma07 & wolfy]

Emma07


Namn: Ederel
Ålder: Ser ut som 19
Art: Fallen ängel
Bakgrund: Ederiel har egentligen alltid varit väldigt godhjärtad, men lättlurad i en del fall. Men att numera vara fallen är något som ändrat honom lite, han hatar det och har tvingats inse att han inte har nåt annat val än att bli människa ifall han inte vill fortsätta med att inte känna något. Tidigare skulle det inte ha funnits att han skulle döda en människa, men tiden som fallen har förändrat honom. Numera är han nästan lite bitter, och mer beslutsam, på gränsen till kall. Istället för att visa något av den egentliga godhjärtade sidan av sig själv, döljer han det bakom närmast en vägg. Som ett slags skydd för att inte bli lurad igen, han blev fallen för något han blev lurad till i god tro.



Namn: Grace
Ålder: 17
Art: Människa
Övrigt: Ganska envis, ger helst inte upp förrän hon får som hon vill. Egentligen en ganska osäker själ som lätt tar illa upp, trots att hon tappert försöker låtsas som om ord inte påverkar henne så mycket. För övrigt en liten solstråle som vill vara till nytta, och som vill hjälpa alla som kan tänkas behöva hjälp.

Hopp :3

Grace kände sig lite besvärad. Lokalen myllrade av onyktert folk och hon hade ingen aning om var hennes vän höll hus. Det här var inte den lilla privatfesten för sisådär tio personer som hon tidigare på eftermiddagen fått höra om. Hon hade aldrig trivts något vidare i stora folkmängder. Hon kände sig instängd och att majoriteten var påverkade av alkohol och andra substanser lugnade inte direkt hennes nerver heller.
"Hallå smulan," andades någon plötsligt i hennes öra. I nästa ögonblick kände hon ett par starka händer mot sina höfter. Hon ålade sig ur personens grepp och vände sig om, fick syn på en blond kille som med ett hånflin på läpparna stirrade på henne.
"Du ser stel ut, behöver du en drink? Jag kan ordna en åt dig. Sedan kan vi leta oss till en lugnare plats och... prata." Något sa henne att de hade olika uppfattningar om vad det innebar med att samtala. Grace skakade på huvudet och kände sig ännu mer illa till mods än vad hon gjort för bara en kort stund sedan.

Ederel hade gått till festen med ett enkelt syfte - det var dags nu. Han hade till sist bestämt sig för att det fick räcka med det här plågsamt känslokalla livet - även om det antagligen skulle bli en utmaning att genomföra. Men tanken på att kunna känna mer igen var desto mer lockande - även om det innebar att han blev människa. Det fick gå, för han trodde ej längre att det fanns en väg tillbaka. En fest var det perfekta stället att hitta någon på - och efter att ha gått runt där en stund så hade han riktat in sig på en vacker tjej som var något yngre än han själv. Eller ja, än hans utseende då - annars krävde det inte mycket för att vara yngre än honom. Då någon kille gick fram till henne såg han till att ta sin chans - kanske det skulle bli lättare om han hjälpte henne med den där snubben.
”Här var du ju älskling.” Log han och gick fram och lade ena armen om kvinnan, som han visserligen aldrig ens talat med tidigare. Redan nu försökte han påverka hennes tankar något lugnande - det var väl förståeligt om hon blev mer stressad av att han kommit dit annars. Han riktade blicken mot den blonda killen och lade huvudet lätt på sned.
”Prata säger du? Jag tror vi båda vet att det inte var det du tänkte på. Dra nu innan jag bestämmer mig för att ta det där snacket med dig istället.” Uppmanade han killen.

Från ingenstans dök en lång ung man upp. Hans arm slingrade sig kring hennes midja och ett leende prydde hans läppar trots att blicken, som vilade på den blonda killen, inte utstrålade vänlighet. Grace bet sig i läppen för att hindra sig från att börja stamma fram nonsens, det var nog bäst om hon höll tyst och hoppades på det bästa. Killen snörpte irriterat på munnen och blängde på nykomlingen.
"Vem tror du att du är? Om du inte passar dig så kastar jag ut dig genom fönstret," morrade han, lutade sig så pass nära att Grace kunde känna den starka lukten av alkohol från honom, "vi ses senare, prinsessan." Med de orden stormade han därifrån. Tack och lov för det. Grace lutade huvudet bakåt för att titta upp på främlingen, hade aldrig sett en så attraktiv människa förut. Han överglänste varenda en som för tillfället närvarade. Hon tillät sig själv att låta ett litet leende ta sig form på hennes fylliga läppar.
"Tack." Om det inte vore för honom så hade hon nog inte blivit av med den blonda killen så snabbt.

Ederel var mest nöjd att han inte tycktes ha skrämt bort kvinnan helt och hållet ännu, det var ju just det som skulle bli hans främsta utmaning. Inte oöverkomligt - han var säker på att han skulle klara av det - men ändå svårare än att skrämma bort blondinen. Det tvivlade han inte en sekund på att han skulle klara av.
”Hennes kille. Grabben, du hade inte ens klarat av att lyfta mig till dörrkarmen med dem där armarna.” Fortsatte han med samma flin, fullt medveten om att hans ord i kombination med alkoholen bara provocerade mannen mer men lite skoj måste man ju få ha.
Han riktade uppmärksamheten till kvinnan igen då mannen gett sig av, mötte hennes leende med ett eget.
”Ingen fara. Vad heter du?” Frågade han nyfiket.

Förhoppningsvis skulle hon inte se något mer av blondinen ikväll. Helst aldrig. Hon hade inte fått ett bra intryck av honom. Han måste vara obehaglig att umgås med också då han var nykter, om det var så här han betedde sig då han var full. För övrigt hade kvällen inom loppet av några minuter gått från tråkig till spännande. Hon hade till och med fått en pojkvän. Det var fint att mannen bestämt sig för att ingripa och hjälpa henne.
"Grace." Nu var det kanske inte världens bästa idé att ge honom hennes egentliga namn för hon visste ju inte vad han kunde tänkas ha för avsikter, men lite renare mjöl i påsen hade han garanterat än blondinen eftersom hon fick genuinare vibbar från honom.

Ederel drog bort armen han hade lagt om henne, vred sig istället mer emot kvinnan som han nu tänkte lägga fulla uppmärksamheten på istället. Han släppte dock inte tankarna helt, utan försökte fortfarande skicka nån slags betryggande känsla till henne. Helt enkelt för att inte bli ivägskickad alltför fort.
”Ederel.” Presenterade han sig tillbaka, granskade henne oblygt uppifrån och ner.
”Så Grace. Vem är du?” Frågade han enkelt.

Grace kisade lite med ögonen åt den oväntade frågan han ställde. Med ens flög alla tankar ur hennes huvud och lämnade enbart tomhet efter sig. Ja, det var en bra fråga. Vem var hon egentligen? Hon visste det knappt själv. Istället för att med ord svara på frågan så ryckte hon bara lite på axlarna och såg sig om. Hon kände sig inte obekväm i hans sällskap men hon skulle ljuga om hon sa annat än att han var intimiderande.
"Vem är du?" frågade hon istället, hörde gärna honom berätta om sig själv. Hon hade aldrig sett honom förut. Ett ansikte som hans glömde man inte i första hand.

Han lät blicken vila på hennes ansikte, något beräknande - försökte bedöma siuationen, hur pass försiktig hon tycktes vara. Vilket var ganska mycket med tanke på hur hon inte ens svarade på hans fråga. Något av en utmaning helt enkelt - men det gjorde honom inget. Tvärtom blev det nästan roligare.
”En främling för dig som försöker att bli o-främling?” Föreslog han med huvudet lite lätt på snedden, inte för att han egentligen hade något emot att tala om sig själv. Men om inte hon tänkte säga något så tänkte inte heller han öppna sig helt med en gång - han fick väl spara lite på spänningen. På tal om spänning så försökte han också diskret några fler tankar rulla in hos henne, höll sig fortfarande mest lugnande men med lite mer.. ja, spänning så att säga.