Det 25:e Hungerspelet. [SV] [THG]

Titel: Det 25:e Hungerspelet.
Språk: Svenska.
Typ av text: Fanfiction.
Färdigskriven: Nej.
Antal färdiga kapitel: 17
Ratings: Det kommer att vara som Hungerspelen.
Handling: Det är dags för det 25:e Hungerspelet, alltså den första kvartsekelkuvningen. Det är ett väldigt annorlunda upplägg, regler som kommer skapa blandade känslor bland deltagarna. Huvudperson är 15-åriga Janice från Distrikt 6.

Vad tycker ni? Vill ni läsa första kapitlet?

Det här är min egen version av hur den 25:e kvartsekelkuvningen hade kunnat se ut.

______________________________________________

Kapitel 1 -Sida 1
Kapitel 2 -Sida 1
Kapitel 3 -Sida 3
Kapitel 4 -Sida 4
Kapitel 5 -Sida 5
Kapitel 6 -Sida 7
Kapitel 7 -Sida 8
Kapitel 8 -Sida 9
Kapitel 9 -Sida 11
Kapitel 10 -Sida 14
Kapitel 11 -Sida 15
Kapitel 12 -Sida 16
Kapitel 13 -Sida 18
Kapitel 14 -Sida 19
Kapitel 15 -Sida 21
Kapitel 16 -Sida 21
Kapitel 17 -Sida 24
Kapitel 18 -Sida 25
___________________________________________________

En spoiler med alla deltagare + ålder:

Verkar bra, kör på!

omg skriv!

Här kommer ett smakprov

Kapitel 1 ~ Slåtterdagen.

Slåtterdagen. Allt talar emot mig. Mitt namn finns på trettiosju stycken lotter, trots att jag bara är femton år. Mina tvillingsystrar är tretton år. Jag har inte låtit dem ta ut någon tesseras. Nu är jag beredd att åka till Huvudstaden. Beredd att dö.
Det är tydligen kvartsekelkuvning i år. Första någonsin. Ingen vet vad det innebär men på tv:n sa de att något speciellt kommer att hända när alla deltagarna är dragna. För huvudstadsinvånarna betyder väl speciellt att några extra ungdomar kommer att möta döden men för oss i distrikten blir det bara ännu en plåga. I alla fall för oss i Distrikt 6. Här är det ingen ära att bli uttagen till spelen. Vi tillverkar transportmedel till hela Panem. Enorma helikoptrar och tåg som går så snabbt att de åker förbi en innan man hinner blinka. Själva får vi nästan aldrig använda de färdmedel som vi tillverkar, vi går nästan överallt. Min far och mor var med under revolten som startade Hungerspelen och under några år fanns deras namn på lotter i skålarna på torget. Men de klarade sig båda två.
”Janice, är du klar?” Min mor kikar in i dörröppningen. Jag nickar. Mor går fram och ställer sig bakom mig och sätter upp mitt ljusbruna hår med ett silverskimrande band. Sedan ler hon ett sorgset leende och lämnar mitt rum. Efter några minuter gör jag detsamma.

HELT underbart!
längtar tills imorn ♥

HELT AZUUM!! ♥

Great *bevakar*

Skrev klart precis så det kommer direkt.

Kapitel 2 ~ Kvartsekelkuvningen

Mina systrar står en liten bit bort. Jag ser att de håller varandra i handen och det får mig att känna mig ensammast i världen. Jag har en nära vän, Aime, men hon står i en annan klunga av flickor eftersom hon är ett år äldre än mig. Stämningen på torget är som vanligt. Jag känner lukten av panik och tårar. Scenen i torgets norra ände är fylld med fredsväktare i sina vita uniformer och ovanför finns det en stor skärm som visar Panems statsvapen. Det går någon minut när det enda ljud som hörs är de yngre barnens skrik på sina föräldrar. De äldre tittar bara rakt fram med sammanbitna ansiktsuttryck. Sedan kommer tre personer upp på scenen. Den första är Kaysee Oman, kvinnan som alltid håller i slåttern i Distrikt 6. Hon lyser i en guldgul dräkt och hennes vågiga rödbruna hår räcker henne nedanför höfterna. Hon bär även en matchande gul hatt. Hennes ansikte är som vanligt sminkat så att hon ska se ut som en tjugoåring men alla vet att hon har nått den dubbla åldern. Efter henne kommer två personer som det inte lyser lika mycket om. Det är Tackie och Dee. Tackie vann Hungerspelen för tre år sedan, då var hon 18 år och det var hennes sista år på slåttern. Hon gömde sig genom nästan hela spelen och vann tack vare att hennes sista motståndare var halvdöd så allt hon behövde göra var att sätta en kniv i hans hjärta. Dee vann för sju år sedan och det var också mycket för att han höll sig gömd. Det sägs att han har börjat ta morflin för att lindra all fysisk men framförallt psykisk smärta som spelen har orsakat honom.
Kaysee Oman har börjat babbla om varför spelen finns till och om vilken fantastisk chans det är att göra sitt distrikt stolt. Hennes tillgjorda röst får mig att må illa. Det är inte förrän hon börjar tala om kvartsekelkuvningen som jag börjar lyssna.
”Man har i Huvudstaden beslutat att den första kvartsekelkuvningen kommer att innebära en del ändrade regler men även mycket mer spänning. De 24 deltagarna kommer att delas in i par. Under ungefär halva delen av tävlingen måste de att samarbeta. Om ens partner blir dödar eller om man dödar den själv kommer spelledningen göra den levande till ett mycket lätt byte. Lagen kommer att lottas och man kan inte hamna i samma lag som tävlanden från samma distrikt. En pojke och flicka i varje lag.”
Det blir helt tyst på torget när alla försöker ta in det Kaysee just sagt. Jag förstår först ingenting. Varför vill de att man ska samarbeta? Men Kaysee har inte sagt allt:
”Men kom ihåg, Det kan bara finnas en vinnare.”
Det är då jag förstår. De kommer att tvinga deltagarna till att samarbeta och de hoppas att detta ska leda till någon sorts relation. De vill alltså att man ska bli vän med sin partner. Sedan kommer de att splittra alla lag och helt plötsligt kommer man vara värsta fiender. Kommer alla klara av att döda någon som man har tillverkat dagar, kanske veckor tillsammans med i arenan? Någon som man kanske har börjat lita på.
”Glatt Hungerspel! Och må oddsen alltid vara er gynnsamma!”
Kaysee ler dramatiskt, går till flickornas skål, väljer omsorgsfullt ut en lott. Jag tittar som förhäxad på skålen med lotter. Men sedan slår det mig att det finns flera tusen lotter där i. Då är trettiosju inte så mycket. Oddsen kanske inte är emot mig ändå. Det är med självsäkerhet som jag tittar upp mot scenen. Jag känner mig lugn när Kaysee Oman öppnar sin målade mun och säger:

”Janice Malone”

__________________________________________

Hänger ni med? Blir glad för all kritik, så tyck gärna till!

Åhhhh så bra idé till kvartssekelkuvningen

Annars var det braigt

LoonyMe: vad duktig du är på att skriva, kapitlet var superbra!!