Privat Rollspel mellan aahner och AlexZz

PRS mellan aahner och AlexZz! ^^

Storyn antar jag att vi vet. ^^

Mall:

Namn:
Ålder: 15
Utseende:
Personlighet:
Blodstatus:
Elevhem:
Stav:
Ev quidditch position och kvast:
Djur:
Familj:
Övrigt:

(Ses imorn. XD)

Det gör vi ^^

Namn: Michelle Emma Clark.
Ålder: 15
Utseende: Michelle har långt rött hår. Inte hår som liknar en morot utan verkligen rött. Det är oftast uppsatt i en fläta eller i en hästsvans. Hennes ögon är bruna och förstoras upp ett par gånger med hjälp av ett par stora svarta och fyrkantiga glasögon. Hon är väldigt närsynt och kan inte se någonting utan sina glasögon. Michelle är väldigt kort. Runt 155 centimeter och får nästan alltid böja huvudet bakåt för att kunna se personen hon talar med i ögonen. Om det inte är barn hon pratar med förstås. Hennes hy är rätt blek och blir under sommaren väldigt fräkning.
Personlighet: Michelle är väldigt blyg till en början och har svårt att ta kontakt med människor. Men efter en stunds pratande kan hon bli mer öppen och tala högre. Hon är rädd för att göra bort sig och för att såra människor. Hon ber ofta (kanske för ofta) om ursäkt om hon tror sig ha sagt något olämpligt och vill mer än gärna ställa det till rätta. Rätt och slätt är hon en väldigt snäll person och trots sin blyghet är hon väldigt nyfiken och läser allt hon kan komma över.
Blodstatus: Mugglarfödd.
Elevhem: Hufflepuff.
Stav: 9 tum lång, gjord av alm med enhörningshår som kärna.
Ev quidditch position och kvast: -
Djur: -
Familj: Mamma och pappa.
Övrigt: Nej inget direkt.

Förlåt för att det tagit en sån himla tid. >.<''

Namn: Lucas James Moriarty

Ålder: 15

Utseende: Lucas har rödbrunt hår som är uppklippt så det är lite 'spikes' som hänger ned för ansiktet. Hans lugg slutar ungefär vid kindbenen och han har alltid sidbena, han har dessutom lyckats få håret att täcka högra ögat. Ögonfärgen är rätt och slätt grön men kan skifta i nyans beroende på humör. Det är enkelt att se om han är glad eller dylikt då ögonen nästan blir lysande smaragdgröna i färgen. När han blir arg blir de mörkgröna, samma sak om han är ledsen men man kan se skillnaden. Han är väldigt lång (ca 175 cm), är välbyggd - efter år av quidditch - och har ett flertal ärr över kroppen efter en olycka som liten, inget i ansiktet dock. Han använder glasögon när han läser, vilket han tenderar att undvika då han har dyslexi.

Personlighet: Lucas är en väldigt glad person, trots det som hände i hans förflutna, som alltid försöker hjälpa till med det han kan när han kan det. Han kan även bli väldigt arg och han är den sorten man inte bråkar med om man vet att han är arg. Men Lucas brukar försöka lugna ned sig så fort han kan eftersom han inte vill skada någon med sina små aggresionsproblem. Lucas älskar djur av alla dess slag och man kan ofta hitta honom bland ugglorna om man letar efter honom, han är väldigt praktisk och har lätt för att bli uttråkad. Det är en av anledningarna till att han har väldigt dåliga betyg, eftersom han brukar tappa fokus och göra något annat. Lucas är långt ifrån en värsting men han har ändå blivit klassad som en av dem på grund av hans utseende och elakt spridda rykten om att han ska ha slagit ned folk. Men han är väldigt snäll men brukar sällan öppna upp sig för folk. Den glada Lucas kan man säga är något han tar stöd på då han inte riktigt har kommit över sina föräldrars död när han var 12 år.

Blodstatus: Halvblod

Elevhem: Gryffindor.

Stav: Kärnan är hippogriffklo, materialet är cederträ, en smula böjlig och är 12 tum lång.

Ev quidditch position och kvast: Vaktare - Nimbus 200_ (Jag vet inte riktigt vilken version, men den senaste som finns att få tag på antar jag. XD)

Djur: Han har en hund, schäfern Belle, men den lämnades hemma när han skulle till Hogwarts och han åker hem vid alla tillfällen för att få träffa henne.

Familj: Han har bara sin 24-årige storebror kvar som familj, Liam Moriarty. Hans föräldrar dog i en bilolycka när han var 12 och hans bror var 21. Liam hanterade det på rätt sätt, inte Lucas. Just nu bor Lucas hos sin faster Cathrine.

Övrigt: Rollas fram. ^^

Fy, vad lång den blev. XD

Din mall blev asbra ju

Tack. Din mall var ju också super. o_o

Tack cc: Så ska vi börja? ^^

Ja, vill du börja? 83

Michelle stod ensam i flickornas badrum framför spegeln. Hon satte upp sitt långa röda hår i en stor knut på bakhuvudet men lät ett par slingor hänga fritt ut med ansiktet. Hon suckade och lät händerna falla. Varför hade hon bestämt sig för att gå på den här balen? Hon hade ingen att gå med. Inte ens någon kompis från hennes elevhem. Men hon fick skylla sig själv. Hon hade varit för blyg som vanligt och inte vågst fråga någon och sedan helt plötsligt så hade alla någon att gå med verkade det som och hon fick gå själv. Men det var nog bäst så. Hon skulle inte vara någon jätteaktiv pratare, som vanligt.
"Michelle vad håller du på med?" frågade hon sig själv med en låg röst och tog en ordentlig titt på sig själv i spegeln. "Gå till sovsalen och läs" Men nej. Hon skulle gå. Hon måste vara lite social. Efter ett antal argumentationer med sig själv och många djupa andetag så rättade hon till glasögonen och slätade till den gula axelbandslösa klänningen och gick ut från badrummet. Hon styrde stegen mot Stora salen där det redan hördes musik. Försiktigt öppnade hon dörren och smet in. Väl inne tappade hon hakan, bokstavligt talat. Michelle tyckte att den vanliga juldekorationen på skolan var något alldeles extra men det här slog allt! Längs väggarna stod vita granar som var utsmyckade med silverdekorationer i taket flög små ljus såg det ut som och golvet såg ut som riktig snö. Nej magi var något av det bästa som fanns. Problemet var ju att alla inte kudne anväända den. Michelle tillexempel. Hon slog ner blicken och bet sig lite i läppen vid tanke på det. Hon var värdelös verkligen. Usel på magi, kort och socialthandikappad. Nej det var ingen bra kombination.

Lucas rufsar om sitt hår som annars brukar vara aningen platt och hans lugg hänger som vanligt och gömmer undan hans högra öga. Han betraktar sin spegelbild och frågar än en gång sig själv varför han tackat nej till de tjejer som velat gå på balen med honom. De första två var hans vänner förälskade i och skulle fråga så de två hade varit uteslutna redan innan man skulle börja fråga vem man skulle gå med. Lucas drar en hand igenom håret igen innan han ångrar sig och får det ligga platt som vanligt. Han suger på det här med frisyrer. Han klär i sig sitt vanliga leende innan han går ned till uppehållsrummet där en hel del uppklädda tjejer sitter eller står upp. En del tillsammans med dejter, en del verkar veta på dem. Lucas hälsar på de som hälsar på honom med sitt strålande varma leende som alltid lyckas nå ögonen. En del fnittrar av leendet, fast Lucas tycker att de borde förstå att han bara är trevlig. Han lämnar uppehållsrummet bakom sig och leendet blir betydligt mindre. Men det finns fortfarande. Lucas - den positiva solstrålen är ju något hans bror kallar honom. Han stänger av i nästa korridor och hans steg ekar som smått. Han älskar ljudet av stegen, ekona som ekar varje gång han är ensam. Det är inte ofta han hör det. Korridorerna är alltid fulla, stojande människor som gör så att man inte hör det. Tystnaden som krävs för att veta att man verkligen kan höra allt. Allt som händer, musiken som hörs längre bort. Det är ju dit han är på väg också. Mot balen som han ändå bara kommer sitta ned eller stå under då han inte är så himla bra på att dansa. Han kan dansa… men har är medelmåttig när det gäller dans. När han når Stora Salen blandar han sig med ett par hufflepuffs som är på väg in, de skrattar och har roligt. Lucas är bara där och blandar in i mängden. Sedan slår han sig ned vid ett av de få tomma borden.

[Hej förlåt att jag inte har skrivit :c ]

Michelle stod kvar på samma ställe några meter innanför dörren. Hon ville sätta sig ner men det fanns inga lediga bord. Hon ville inte tränga sig på några genom att sätta sig vid dom. Hon skulle inte heller prata med dom så människorna skulle säkert bara irritera sig på sig. Michelle sökte med blicken och fann till slut ett bord där det bara satt en kille. Hon bet sig lite lätt i läppen men bestämde sig för att sätta sig vid det bordet. Det såg säkert bara konstigt ut om hon stod kvar helt själv. Ingen skulle bjuda upp henne heller. Det var hon säker på. fast på ett sätt var det bra. Hon kunde verkligen inte dansa! Långsamt gick hon fram till bordet där killen satt. Hon drog ut en stol en liten bit ifrån honom och satte sig ner. snabbt slängde hon en blick mot honom för att se vem det var. Han gick i Gryffindor i alla fall och i hennes årskurs. Men vad hette han? Hon kunde inte komma ihåg. Med blicken ner i bordet så funderade hon ett tag men gav efter en stund upp. Hon petade upp glasögonen som hade halkat ner en bit på näsan och suckade lite lätt.