Välkommen till Halloween-Kreativitetstävlingen: Kreativt skrivande! Den officiella tråden för Höstfestens KREATIVT SKRIVANDE-tävling!
Nu när det börjar bli kallt ute, det regnar och blir grått ute - vad är då inte mysigare än att kura ihop sig inne i värmen, ta med sig sitt favorit snacks, något varm att dricka och bara skriva?
I denna tävling är det din uppgift att göra en valfri text om hösten, halloween eller kanske något höstligt minne du har? Stilen på texten är fri, låt kreativiteten flöda!
Bidraget postas i den här tråden tillsammans med ifylld mall; Namn på texten: Inspiration eller bakgrund: mallen är inte obligatorisk, men om du vill berätta något så är ordet fritt!
Alla bidrag får elevhemspoäng och alla deltagare får ett pris - med lite finare priser till de som fått flest röster!
Endast ett bidrag per person!
Den 1 november 23:59 stänger tävlingen och under den 2 och 3 november går det att rösta på de bidrag som du gillar mest! Röstningen sker via ugglepost till mig, Emmi!
Skicka följande ifylld mall till mej i uggla:
Överst i meddelandet skriver du “Röstning till KREATIVT SKRIVANDE”.
“Min röst går till: (namn på användaren).
Man får bara rösta EN gång, på MAX 3 st bidrag (alla dessa röster ska finnas med i SAMMA meddelande) och man får INTE rösta på sig själv.
Lycka till!
17 okt, 2020 00:09
Detta inlägg ändrades senast 2020-10-27 kl. 20:32
Antal ändringar: 1
Namn på texten: Autumn leaves
Inspiration: Sången Autumn leaves
Spoiler: Tryck här för att visa!& Suranne Jones (om någon vill ge mig henne i julklapp sen klagar jag inte)
Here goes nothing, men jag tar en för laget (Hufflepower!!!)
Spoiler: Tryck här för att visa!Rain was pouring down all across the landscape, why one might even think the heavens were hurting, crying in misery over the earth and its occupants. The trees were coloured in reds and gold, though some had turn dull and brown. Anne glanced at them from under her hat, the rain stinging her face with its rapid movements. It was really peculiar she thought, how one would marvel at the trees during the autumn; The autumn leaves and their deep earthy smell. When in reality it was rather morbid as the leaves were dying, slowly and silently before their very eyes not to return. Anne watched as a single leaf singled down from one of the large oak trees and she caught it in her gloved hand, yes it was rather sad she decided before letting it go, pulling her collar up over her ears to continue her march through the miserable rain.
Autumn had come over night and Anne weren’t sure she particularly liked it as she walked through the muddy grass, and deep puddles that seemed inevitable as they were absolutely everywhere one turned. It was dark too, Anne grimaced, and cold – she was certain they wouldn’t see light until spring again. A depressing thought indeed, Anne peered around the darkness, but it was depressing; wet, cold, muddy and dark. She was a happy soul indeed when she reached the house, it changed her gloomy mood entirely.
As she stepped inside, her face was met with the warmth radiating from every fireplace within the large house, and the smells, she smiled – cinnamon and pumpkin. Anne stripped herself of her outerwear, giving Joseph her coat and hat, ridding herself of her muddy shoes before venturing further into the warmth.
In the sitting room, candles were lit, and the fire roared in the fireplace and it was as if it drove the depressing winds of autumn away and turned them into pleasantries. On the table sat teacups with piping hot tea and Anne stood breathing in the smells that were in the room when her eyes found deep pools of blue and her still cold lips twitched into a smile as she took in the silhouette of her wife. She had a tartan shawl wrapped around herself to shield from the cold that crept through the walls and looked deliciously warm. Anne touched her cheek and leant down to capture her warm lips in a soft, sweet kiss and then she pulled away, smirking,
“You’ve been eating pumpkin pasties.”
“Great detective work, Anne.” Her wife laughed at her kindly, before Anne kissed her again,
“You taste just like autumn…”
“I thought you loathed it!?”
“Well, I think I changed my mind just now!” Anne smiled as she rested her forehead against her wife’s, breathing in every sense and every smell of autumn and then proceeded to warm them both up sufficiently with warm loving kisses.
“After all, you are here with me, keeping memories of an everlasting summer.”
“I’d say it’s rather you that’s making the long days bearable, how did I ever pass autumn alone before?”
“A happy thought indeed, that we shall never watch the Autumn leaves drift by the window alone again.” Anne said, kissing the corner of her red lips, running warm hands over her arms, standing still in the embrace that would last them to spring.
Perhaps it wasn’t all bad after all. Autumn had its perks despite its falling leaves and depressing darkness.
26 okt, 2020 23:22
Borttagen
Detta inlägg gav 5 poäng till !
Svarta madam
Jag skrev den här förra månaden och försökte göra en skräckhistoria men hade ingen effekt . Jaja här i spoliern är den:
Spoiler: Tryck här för att visa!Det var en gång en änka som förlorat alla hon älskade. Därför bar hon bara svarta kläder varje dag. Hon bodde i ett torp och varje dag kom någon med mat till henne. En dag skulle en torparflicka som var kring 7 år gammal dit. Man efter några minuter kunde höra henne skrika hos den svarta änkan. Alla som sprang dit fick en syn för livet. Där på golvet framför en spegel var den unga flickan död med blodspill på sig. Och i spegeln var det en svart kontur av en vacker kvinna i svart som hånskrattade. Den svarta änkan var borta
Det finns en lek också där man ska vara i ett mörkt rum med spegel och säga ''Svarta madam, svarta madam''osv och tillslut kan man se henne men dock så får man otur resten av sitt liv om man ser henne.
Namn på texten: Höstkänslor Inspiration eller bakgrund: Framkommer rätt tydligt i texten
Spoiler: Tryck här för att visa!Jag sitter vid mitt skrivbord med en penna i handen och försöker desperat komma på något att skriva om. Hösten…det är ett alldeles för brett tema. Jag vet inte var jag ska börja.
Jag dricker av chokladen som jag gjort i ordning i min favoritmugg. Den jag köpte i London med Ravenclaws symbol.
Bredvid mig brinner två ljus. Det ena är en ljuslykta jag fick på min konfirmation med inskriptionen ”Du vet väl om att du är värdefull”. Det vill inte riktigt ta fart. Troligtvis på grund av dammet som samlats under sommaren.
Det andra är ett doftljus som enligt etiketten ska lukta vanilj. Det luktar inte vanilj, men det luktar gott.
Utanför har träden skiftat färg. En vindpust gör att ännu ett par löv faller mot marken. Himlen är grå och för en stund sedan regnade det. I morse var det minusgrader och frost på marken.
I bakgrunden hörs tonerna av Taylor Swifts ”All Too Well” som jag satte på för att komma i rätt stämning. Låten är dock snart slut och jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om.
Jag sätter pennan mot pappret. Jag tänker inte så mycket utan låter orden flöda fritt. Jag inser att jag har sett fram emot hösten för då får man stanna inomhus, tända ljus och dricka varm choklad. Det här är definitionen av ordet höst och det är det jag ska skriva om.
hej hej jag har skrivit en liten allhelgonaberättelse i diktform! eller liten och liten... den är på 21 strofer men här är den i alla fall! ♥
Namn på texten: SJÖN Inspiration: höstnätter, naturen, mytologi och folktro, karin boyes dikter, låten abbey av mitski, fönstret i mitt barndomsrum... osv...
Spoiler: Tryck här för att visa!I natt finns inget att frukta,
ändå är du alltjämt rädd.
Din ångest kan jag tukta,
låt mig somna i din bädd.
Jag kan förtälja dig en saga,
innan drömlös sömn anländer:
en skildring av styrkan i det svaga.
Håll hårt om mina kalla händer!
En oktobernatt lik denna för mycket länge sedan,
ett flicka, knappt fjorton år fyllda, låg vaken.
Hennes hjärta var krossat, olidlig var svedan.
Öppnade fönstret och skrek mot taken.
Hade ej levat som man bör,
fängslad av ett skört sinne.
Fylld av tankar som förgör,
en skugga av ett minne.
Tystade sitt skrik när hon hörde ett ljud,
nere i mörkret, ett främmande tjut.
Ställde sig i fönstret, vind mot bar hud,
tog ett djupt andetag — och hoppade ut.
På darrande ben följde hon lätet.
Förmultnande löv under fot.
En vilja hade fötts i innanmätet,
på väg mot sin egen blot.
Genom snår och blåbärsris,
över våt mossa och lerig mår.
Landhöjning från inlandsis,
tusentals väsen har lämnat spår.
Ljudet höjdes, hon vandrade i trans,
öronen ringande av dess styrka.
Natthimlen tindrande av stjärnornas dans,
sökande efter något att dyrka.
Hon fortsatte ströva, vår hjältinna lilla,
så skingrades stam av tall och gren av rönn.
Hon blickade ut över vattnet stilla,
tog ett djupt andetag — och steg ner i sjön.
Årets första is dröjde inte mången dag,
kroppen skälvde av sjövattnets kyla.
Men ju längre ut hon gick desto mindre var hon svag,
med huvudet under ytan upphörde lätet att yla.
Sjön svalde hennes tunna kropp,
i tystnad sjönk hon mot sin undergång.
Nattskärran sjöng från tallens topp,
över vattnet ekade dess sorgesång.
Men djupt under ytan började något att spira,
lealösa lemmar hittade åter sin kraft.
En förvandling brann bakom ögonlock skira,
väckte sinnen hon förr ej hade haft.
Genom denna själsliga brand,
muskler blev omstöpta, varje cell utbytt.
Hon danade om sina stämband,
tog ett djupt andetag — och föddes på nytt.
Flickan steg upp ur sjön, inte längre frusen,
hennes förtvivlan ersatt av en diger hunger.
Med vassa tänder log hon mot stjärnljusen,
vetandes att det är om henne de sjunger.
Nu färdas hon mellan världar, fri och stark,
för att skogsväsen skydda och mänsklighet dräpa.
I samklang med varje fjäll och ängsmark,
skrider hon genom tiden med själar att släpa.
Sådan går sagan, som faktiskt är sann,
om flickan med klor och våldsam aptit.
Sjön där hon trolska krafter vann,
jag vet var den ligger, vi kan gå dit...
Inget syns i natten,
vi är vaknare än förr.
Omslutna av vatten,
där öppnas en dörr.
Vågar du tro på hopp och chans?
Mitt hjärta har slutat kvida.
Förtjänar jag en varsam romans —
står du ännu vid min sida?
Känn metamorfosens rivande,
neuroners synaps och blodets rus!
Det är jag som är den drivande.
Vi har släckt alla ljus.
Mörkret en sval filt,
ditt rum en kvadrat.
Inom oss något vilt,
din ömhet, mitt hat.
Livet vi inte längre känner,
tiden har för oss stannat.
Medvetandet bränner.
På natten är vi något annat...
Namn på texten: For ever.. ever… and ever (En dikt från 2017)
Insperation: Skräck
Då denna dikten är ganska gammal.. så minns jag inte riktigt vad jag fick insperation ifrån, men jag brukar oftast skriva dikter med hjälp av att jag får olika teman ^^
Spoiler: Tryck här för att visa!You can talk with me. I will not hurt you… not at all… so don't be scared… okay?
I have been down here in many years…
I have no friends… you can be my friend, right?
So we can play every day…
Like friends after that…. You can sleep in your soft bed…
I can sit here… on the chair beside your bed…
Like every night…. So what do you say?
Can you be my friend? Please?
You can be my friend forever… and ever… and ever… and ever.
You can also float down here… with me…. Four ever… and ever… and ever… and ever.
And no one hear your voice again... my friend.
Like forever… and ever… and ever… and ever… I have no friends.
Namn på texten:Oktoberkväll Inspiration eller bakgrund: Jag lyssnade på lite chill jazz och kände höstfeelingen flöööööda genom kroppen!
Spoiler: Tryck här för att visa!
Oktoberkväll, åh trädens glans,
med färger som ej förr där fanns,
nu smyger tyst in i mitt hus,
försiktig dans i månens ljus.
I fjärran hör jag stjärnors skratt,
de sjunger för mig varje natt,
när höstens lugn sprids i mitt hem
de glädje får, och jag med dem.
Jag tänker på det år som gått,
all kärlek jag från världen fått,
de vänner som mig lämnat har,
de vackra minnen jag har kvar.
En doft av te och nybakt bröd,
en eld som somnar in till glöd.
Med höstens färger i min själ
är allting kärlek, allting väl.
Namn på texten: Gröna nejlikor Inspiration eller bakgrund: skräck/dystopi inspirerad av... jag vet inte, min konstiga hjärna?
Spoiler: Tryck här för att visa!Gröna nejlikor. Orden står i klarröd färg på din badrumsspegel.
Du kollar försiktigt runt omkring dig, för att verkligen försäkra dig om att du är ensam. Att hon inte står där bakom dig, som förra gången. Du hade nästan förträngt att de orden fanns, men hur skulle du någonsin kunna glömma vad de innebär? Ditt hjärta slår hårt, och du försöker ta dig ut ur rummet. Men dina fötter förmår inte röra sig. Det var verkligen inte såhär du ville att det skulle sluta. Du greppar tag i handfatet, och fäster din blick på dig själv i spegeln. Skärp dig. Du vet vad du måste göra, du vet vad som händer annars. Du kan nästan höra hennes ord som om hon stod precis bredvid dig, just i detta nu. Men det var många år sedan. Om nu koncept som tid och år fortfarande var relevanta. Hade experimentet gått så illa? Var du verkligen tvungen att… Skulle du sätta stopp för det? Du lyckas äntligen att flytta på dig, även om varje rörelse är plågsam. Du vet knappt hur du tar dig genom huset, men plötsligt står du utanför hennes dörr. Kniven blänker i din hand, och du sväljer hårt. Du knackar försiktigt på dörren.
“Kom in” ropar din lillasyster glatt från andra sidan, ovetande om vad som kommer hända. Gröna nejlikor. Du greppar kniven hårdare. Du vet vad du måste göra.
Namn på texten: Njuter av höstlivet Inspiration eller bakgrund: Typ ingen, jag kollade ut genom mitt fönster.
Spoiler: Tryck här för att visa! Jag tittar ut genom mitt fönster
Regnet öser ner och de röda löven faller
Jag sitter med min bok och min kopp
I ett varmt varmt hus
Jag njuter av livet
Livet med all glädje som finns
Snart går de röda och orangea löven över till att bli bruna
Men just nu är de så vackra
På husverandor står det pumpor
Lysande pumpor med vackra läskiga roliga karvningar
Barn som springer i regnet och är lyckliga
Som knackar på dörren och frågar efter godis
De njuter av livet
Jag njuter av livet
Livet med all glädje hopp och färger
Höstlivet
. Jaja här i spoliern är den: 
men här är den i alla fall! ♥
Mugglarportalen