Secret time PRS Vidomina & Medi

Vidomina


För flera tusen år sedan då människans ras var som nyfödd och hade precis börjat bilda den framtida värden så föll något från himmelen. Ingen hade sett det så ingen kunde se vad som hade kraschat i den vilda skogen.
Från sin plats hade denna tagit formen av det den tyckte såg oskyldigast ut för stunden, en ung kvinna.
Dess vita hår gnistrade som en stjärnhimmel och hennes ögon var som månens sken.
Denne blickade ner på sin kropp och ryckte på axlarna. Vad visste denne om kläder?
Hon tog sig upp på ostadiga ben och tog några vacklande steg framåt. Ugglors hoande kom från en trädgren över henne. Hon var här för att stanna.


År hade gått och hon hade bevittnat pester, krig och död. Städer som fallit och familjer som splittrats men hon var kvar. Den samma som hon varit från den tiden hon hade kommit. Såklart hade hon anpassat sig eftersom hon inte kunde gå runt som de kallade naken.
Då och då hade hon fått byta kläder efter tiden och vart hon befann sig men alltid höll hon sig undan. Hon behövde ytterst lite sömn och mat så det var perfekt. Hon behövde inte förlita sig på någon.
Flera tusen år senare så satt hon vid en strand och blickade ut mot det böljande havet. Hon kunde höra människan kallade bilar vina bakom sig och hon sänkte huvudet. Sommarens varma strålar föll på hennes huvud och hon drog med en pinne i sanden. Snart började hon sjunga på en sång hon lärt sig för länge sedan och slöt sakta ögonen. Så många uppfinningar de hade kommit på. Så mycket de hade förstört.
Så många namn hon hade tagit med åren. När sången var slut så kved hon till. Hon hade sällan ont som en människa men när ryggen gjorde ont så ville ville hon bara försvinna.

"Oj, gick det bra?"
En vänlig röst hördes i närheten från varelsen på stranden.
"Det lät som att du fick ont, jag bara..", hon hejdade sig.
Framför henne stod en underskön kvinna, med en utstrålning så ovanlig att hon kunde svära på att det inte var naturligt, utan något övernaturligt.
"..Ville bara se att du var okej.", sa hon i ett andetag och backade ett steg av förvåning.
Strax därpå kom fattningen tillbaka och hon skakade på huvudet så att de ljusbruna hårslingorna föll över ryggen på henne.
"Jag heter Aria. Vem är du?" Hon log vänligt och räckte fram handen åt henne för att hälsa.

Hon hade inte hört när kvinnan kommit så hon knyckte med huvudet. Såg upp med skräckslagna ögon.
"Det är bara ryggen." Viskade hon innan hon såg bort. Osäker hur hon skulle föra samtalet vidare. Hon var inte den bästa. Tanklöst lekte hon med ett armband som såg urgammalt ut.
"Luna." sa hon och blickade upp. Det var inte första gången hon använt det namnet.
Sakta vände hon på huvudet och sträckte ut sig.
"Du skrämde mig."

Aria sänkte handen när hon insåg att Luna inte skulle ta den i hennes hand.
Istället iakttog hon kvinnan. "Du ser rädd ut. Du behöver inte vara rädd för mig.", sa hon halvt skämtsamt, i hopp om att lätta upp stämningen. Hon pausade ett ögonblick samtidigt som hon höll blicken kvar på henne. Någonting var det ju.
"Eh, alltså konstig fråga, men.. är du härifrån? Jag vet inte, men.. Ja, jag blir bara nyfiken.", skrattade hon osäkert och kliade sig i hårbotten.
Aria drog sig till minnes av varför hon ens lämnat lägenheten idag. "Åhjuste ja! Sorry, jag måste vidare. Jag ska på ett möte, men.." Hon vände sig om för att börja gå, men hejdade sig och vred på huvudet för att se på Luna över axeln. "Du kan väl följa med mig? Jag tror du skulle gilla att se det här." Aria ryckte på axlarna. Aria hade ju själv inget att förlora på det erbjudandet.

Skulle hon vara rädd? Sakta skakade hon på huvudet innan hon reste sig sakta. Graaciöst drog hon handen genom håret och såg på henne med sina silverfärgade ögon.
"Jag är inte härifrån." svarade hon och lade huvudet på sned. Möte? Ja men självklart fanns det alltid möten att vara på. När Aria hade börjat gått slappnade hon av men hajade till. Följa med? Varför?
"Är inte mötet hemligt?" sa hon och lade huvudet återigen på sned.
"Jag menar att det är väl inget jag ska höra?" Hon tog några steg mot henne och hennes bara föter sjönk ner i sanden.

Aria ångrade lite att hon hade frågat varifrån Luna var. Det angick henne inte. Men där hade nyfikenheten tagit över. Hon rynkade pannan en aning åt sin framfusighet och skakade på huvudet för att få bort tankarna. Luna ville ha ett svar.
"Ehm, ja, alltså.. okej, inte härifrån? Var är du då ifrån?" Aria vände bort blicken för att himla åt sina ord. Hon gjorde det inte precis lättare för sig.
"Nja, alltså, möte och möte.." Aria vände sig tillbaka mot Luna igen och höjde händerna samtidigt som hon ryckte på axlarna. "Det är en tillställning typ och ja.. du är bjuden om du vill." Aria fnittrade lite. "Hursom, det börjar snart, så.. Jag måste gå. Följ med om du vill." Hon rättade till knytblusen och drog i kände i jeansfickorna efter något.
Sedan vände hon sig om för att börja gå därifrån. I hopp om att Luna skulle följa med.

Luna såg mot vågorna och drog in den söta saltlukten innan hon nickade.
"Långt härifrån." Hon behövde inte säga mera och hon iakttog henne. Så nervös hon verkade.
"Okej. Jag har inget bättre för mig." Hon började att gå efter och hon såg mot hennes kläder.
"Är det inte obekvämt?" frågade hon innan hon skakade på huvudet åt sin fråga. Hon hade haft korsetter på sig för att passa in.
"Bor du här då?" Hennes röst hade en udda klang till sig. Det var svårt att sätta hennes accent och hon verkade dansa sig fram.

Aria grimaserade osäkert åt Lunas ord. Obekvämt? Hon förstod inte vad Luna menade. Men hängde inte länge kvar i tankarna innan hon såg över axeln åt Luna för att svara på hennes andra fråga. Ett litet leende syntes på Arias läppar.
"Ja, jag bor här i stan." Hon tog ett steg för att fortsätta skynda på, men hejdade sig då det plingade till i telefonen. Aria fiskade upp den ur jeansfickan och kastade en blick på telefonens skärm. "Vafan..", muttrade hon i ett andetag och suckade högljutt. "..Det blev inställt.", sa hon irriterat och tog sig för pannan. Tydligt besviken.
Men så såg hon på Luna igen. "Hm, nu när vi ändå är här och så.. vill du hitta på något annat? Dricker du kaffe?"

Hon gick tyst bakom henne och stannade sedan upp. Så möten och fester blev inställda. Det var väl sådant folk gjorde?
När hon fick frågan om hon drack kaffe skakade hon på huvudet.
"Nej det gör jag inte." Sa hon och kastade en blick över axel. Kunde känna smärtann i ryggen men hon vände sig om mot Aria och nickade.
"Men varför blev det inställt?"

Aria upptäckte Lunas ogillande min när hon kände av smärtan. "Är du okej? Det ser ut som att du har det besvärligt." Aria pausade och såg granskande på henne.
"Jag vet inte än. Det kan vara vad som helst. Jag är egentligen inte förvånad. De som håller i det är inte de bästa när de kommer till framförhållning." Aria drog in ny luft i lungorna och suckade ännu en gång.
"Okej, så inte kaffe.. Vill du hitta på något annat?"